"...med båda fötterna i den skånska myllan lärde jag mig snabbt att samverkan och egna initiativ i kombination kunde uträtta storverk."
Ingrid Thuresson
"Egentligen kan man säga att jag föddes som entreprenör.
Som lantbrukardotter på Österlen med båda fötterna i den skånska myllan lärde jag mig snabbt att samverkan och egna initiativ i kombination kunde uträtta storverk.
Den dagen då jag som ung landade i Jerusalem med två små barn och plötsligt skulle klara mig själv var jag tacksam för att jag lärt mig att ta egna initiativ. Maken skickades snabbt iväg på sitt FN-uppdrag medan jag fick besked på att vi skulle bege oss till en gränsby mellan Israel och Syrien. Där hade man kanske kunnat förvänta sig att någon tog och erbjöd en bostad, men icke. Det var bara att ta in på hotell och starta jakten på ett eget boende.
Men det var inte bara boende som saknades. I FN-byn vistades ungefär 20 olika nationaliteter, men det fanns ingen skola! Så naturligtvis var det bara att sätta igång med det enda rimliga – jag blev drivkraften till utvecklingen av en skola för alla barnen oavsett ålder!
Och snart hade jag även tagit på mig att ta hand om allt det praktiska för den ständiga strömmen av nyanlända FN-familjer.
Väl hemma igen, efter flera år i Mellanöstern på olika platser, fick jag erbjudandet att bli rektor på Apelrydsskolan i Båstad. Skolans fantastiska läge i närheten av Norrvikens Trädgårdar inspirerade mig att tänka på om
ett samarbete kunde vara möjligt. En solig dag på trappan utanför Apelryd växte tanken fram i allt klarare form under ett samtal med Mats Paulsson, PEAB. Det mötet ledde till att avtal skrevs mellan Apelryd och Norrvikens Trädgårdar och att jag strax därefter även jobbade för Norrviken. (Jag skrev då min vision för samarbetet Norrviken-Apelryd.)
Att vara chef på två håll, samtidigt som jag var ensamstående mamma i veckorna, blev till slut lite för mycket. När jag upplyste mina arbetsgivare om problemet föreslog de glatt att de kunde erbjuda mig en Mercedes som löne- förmån. En Mercedes? Det var definitivt inte det som jag behövde. Städhjälp ja, men inte en tjusig bil som inte alls passade in i min roll som cyklande förebild för eleverna!
Just detta, att vara en förebild, är för mig en viktig roll i mitt yrkesliv. Både som mentor och som styrelseledamot. Under åren har jag suttit som ordförande i ett flertal föreningar, nätverk, och organisationer. Många av dessa har jag självt varit med att skapa och dra igång, och fortfarande drivs jag av den härliga kraften att starta och förvalta nya, framgångsrika projekt."
Som lantbrukardotter på Österlen med båda fötterna i den skånska myllan lärde jag mig snabbt att samverkan och egna initiativ i kombination kunde uträtta storverk.
Den dagen då jag som ung landade i Jerusalem med två små barn och plötsligt skulle klara mig själv var jag tacksam för att jag lärt mig att ta egna initiativ. Maken skickades snabbt iväg på sitt FN-uppdrag medan jag fick besked på att vi skulle bege oss till en gränsby mellan Israel och Syrien. Där hade man kanske kunnat förvänta sig att någon tog och erbjöd en bostad, men icke. Det var bara att ta in på hotell och starta jakten på ett eget boende.
Men det var inte bara boende som saknades. I FN-byn vistades ungefär 20 olika nationaliteter, men det fanns ingen skola! Så naturligtvis var det bara att sätta igång med det enda rimliga – jag blev drivkraften till utvecklingen av en skola för alla barnen oavsett ålder!
Och snart hade jag även tagit på mig att ta hand om allt det praktiska för den ständiga strömmen av nyanlända FN-familjer.
Väl hemma igen, efter flera år i Mellanöstern på olika platser, fick jag erbjudandet att bli rektor på Apelrydsskolan i Båstad. Skolans fantastiska läge i närheten av Norrvikens Trädgårdar inspirerade mig att tänka på om
ett samarbete kunde vara möjligt. En solig dag på trappan utanför Apelryd växte tanken fram i allt klarare form under ett samtal med Mats Paulsson, PEAB. Det mötet ledde till att avtal skrevs mellan Apelryd och Norrvikens Trädgårdar och att jag strax därefter även jobbade för Norrviken. (Jag skrev då min vision för samarbetet Norrviken-Apelryd.)
Att vara chef på två håll, samtidigt som jag var ensamstående mamma i veckorna, blev till slut lite för mycket. När jag upplyste mina arbetsgivare om problemet föreslog de glatt att de kunde erbjuda mig en Mercedes som löne- förmån. En Mercedes? Det var definitivt inte det som jag behövde. Städhjälp ja, men inte en tjusig bil som inte alls passade in i min roll som cyklande förebild för eleverna!
Just detta, att vara en förebild, är för mig en viktig roll i mitt yrkesliv. Både som mentor och som styrelseledamot. Under åren har jag suttit som ordförande i ett flertal föreningar, nätverk, och organisationer. Många av dessa har jag självt varit med att skapa och dra igång, och fortfarande drivs jag av den härliga kraften att starta och förvalta nya, framgångsrika projekt."
Ingrid Thuresson